The beginning

Vi sitter här nu, fredag kväll, som vanligt i köket. Enda stället i lägenheten där det faktiskt är varmt. Även om det kanske låter tragiskt att man sitter inne en fredag, men när man tittar ut genom fönstret, så är vi rätt nöjda.

Medan jag, Carro efter att ha burit 18 kilo kyckling tidigare i kväll har Maggs lagat soppa till en hel armé. En soppa som bara är till oss två. Förutom detta så har hon varit bagar-kung och gjort grissini-stavar till Cocktailafton som är i morgon.

Medans vi sitter här och lyssnar till 90-talsmusik så drömmer vi oss tillbaka till den tiden, när man var ung och oskyldig och inte behövde lyfta ett finger för att få någonting gjort.


Det är en ganska lustig historia detta, hur vi kan sitta här i vår lägenhet i Göteborg. En svenska och en norska ihop. Allting startade sommaren 2007, när Caroline stod i baren på Café Sorgenfri i Oslo, där Margarita jobbade som servitris. Vi umgicks inte så mycket till en början. Men när Caroline kommer till jobbet och är lycklig för att hon kommit in på Restaurangmanagement så säger Margarita att hon också  gjort det. Det var början på en fin vänskap. På fyllan några dagar senare så bestämde vi att vi skulle bo ihop, för det blir såklart billigare. Ingen dum idé om man tänker tillbaka, för vi kommer väldigt bra överrens. Lika knäppa, galna, mysiga brudar.

Idag gör vi allt ihop. Vi bor ihop, lagar mat ihop, eller ja, vi är i köket samtidigt iaf! HAHA. Vi går i samma klass, vi nollades i samma grupp, vi Aspa till P6, vi kom med i P6. Vi festar ihop (inte så konstigt kanske). Som ni hör så kanske vi umgås lite för mycket. Men man blir ju som man umgås, dvs, du kommer bara bli ännu goare människor. Men vem vet, kanske slutar med att vi hatar varandra. Men det hoppas vi inte på =)

Vi har en underbar soffa i vardagsrummet, men konstigt nog så är vi mer i köket. Vi trivs i köket. Måste vara ett tecken, vi har valt rätt utbildning =)

Maggs brukar åka hem och jobba på Sorgenfri ibland och Caroline har precis fått jobb som receptionist på ett hotell i stan. Vi skall bli rika när vi blir stora. Frågan är när vi blir det?

Inte idag i alla fall!

Ciao

Härliga Hjärtslaget

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0